Jag har inte tid

Ofta hör jag chefer säga "jag har inte tid". Bodil Jönsson uttryckte i SvD häromdagen att tiden är alltid närvarande men det går varken att ändra tiden eller stoppa den. Tiden är det mest värdefulla vi har, ett ögonblick som har gått kommer aldrig mer igen. Det jag själv märker är att jag oftare än tidigare måste prioritera hur jag använder min tid och för vad. Denna prioriteringsprocess har gjort att jag blivit än mer varse om vad som viktigt för mig.
Det kan ibland vara jobbigt att känna sig tidspressad men om du lär dig att prioritera kan bristen på tid kännas mindre pressande. Välj det som du tror på mest, det som ger dig energi och det som är meningsfullt. Det finns en massa gamla måsten som inte behöver vara det längre. Som chef ska du också ibland behöva sortera och välja åt dina medarbetare. Det finns medarbetare som också  säger "jag har inte tid" och som tror att man måste göra allt.
Jag tror att vi alla har nytta av att omvärdera och omprioritera allt vi gör för att höja kvaliteten i livet och i arbetslivet. Frasen "jag har inte tid" kan försvinna.

Hur kan alla engageras i att skapa en arbetsplats som håller för flera generationer framåt?

Varje människa vill göra ett bra jobb. Idag prioriteras i första hand snabbheten vilket gör att vi tappar vårt sammanhang. För att hitta vårt sammanhang måste vi stanna upp och reflektera. Det kan ofta innebära att du måste utmana din komfortzon och kliva över din komfortgräns.
Min övertygelse ligger i att den största potentialen finns i människans själsliga och existentiella rum. En potential som idag är undervärderad. Framförallt i arbetslivet. Den själsliga intelligensen  (SQ) står för värdeskapande, mening, syfte och riktning. Här finns skaparkraften. Vad tror du skulle hända om varje företag och organisation ägnade mer tid till att tala om vad som ger mening och vad som är värdeskapande än som idag ägna mycket tid till målformuleringar och aktivitetslistor? Allt börjar i hur vi vill VARA för att därefter tala om vad vi ska GÖRA.
Vilka värdebegrepp anser du som viktiga för att skapa en gemensam framtid som kan upplevas som meningsfull för nästa generation och därpå följande generationer?

Själslig och emotionell intelligens är en nödvändighet för en gemensam framtid

Vi har byggt upp en värld där den faktaintelligente premieras. Chefer jagar underlag för bra siffror, jagar pinnar och förlorar sig i mycket administration.
Jag talade med en läkare häromdagen som undrade på vilket sätt patienten gynnas av all tid som läggs ner vid datorn. Jag talade med en förskolelärare som upplever att hennes tid vid datorn med alla krav på dokumentation tycks vara viktigare  än att ägna sig åt barnen. Jag träffade nyligen en högre uppsatt chef som sa att nu får det vara nog med detta kortsiktiga tänkande och sifferfixering.
Kan dessa tre exempel hämtade ur min vardag som vägledare för chefer vara ett tecken på att vi på allvar måste tänka om?
Mitt svar är som du förstår, JA!
Vi behöver en helt ny syn på hur vi ska styra och leda företag och organisationer in i  framtiden.
Vi behöver lyfta fram människans medmänskliga intelligenser. De som bidrar till skapande, motivation, kreativitet och välmående.
De två medmänskliga  intelligenserna är:
Själslig intelligens som handlar om i vad mån du vill utforska vad som ger dig mening, vad som är syftet med det du gör och utifrån vilka värderingar du helst vill agera.
Den emotionella intelligensen är den intelligens inom vilken du utvecklat din kompetens i att kunna hantera dina egna och andras känslor. Din kommunikativa kompetens hämtas ur denna intelligens.
Dessa två utgår 2/3 av din ledarintelligens.
Den sista tredjedelen är den rationella intelligensen. Den som ligger bakom din förmåga att tänka logiskt och analytisk. Den som du använder i allt du måste kunna göra i ditt operativa arbete.
Du ser här att du mäts på 1/3  emedan potentialen till resultatet till denna tredjedel finns att hämta bland alla dina medarbetare och då måste du använda de två andra intelligenserna som utgör 2/3.
Har du en annan uppfattning?